Nu är jag tillbaka

Jag tänkte berätta lite om vad vi har gjort den här tiden som jag inte har bloggat. Martin hade sen semester i år. Vi packade och planerade noga för att vår semester skulle bli så bra som möjligt. Det man tyvärr inte kan planera är ju hur vädret ska vara. Vi åkte hemifrån på Onsdagen 18/7 på morgonen. Och vi fick med oss 2st rullstolar och 5st resväskor i bagagen på bilen så vi behövde inte ta med oss takboxen. Vilket är skönt att slippa, man vet ju att det är lätt att bli av med saker som man lägger i takboxen.

Jag kan inte skriva om hela vår semester i ett inlägg så jag får dela upp det på flera inlägg annars så blir det ett låååååångt inlägg.

Vi åkte hemifrån lite efter 08:00 och vi bilade ner till Trelleborg. Första stoppet blev på ett rastställe på hallandsåsen. Mat och kiss paus. Barnen sitter ju i separata stolar bak och dem kan luta ryggstödet under färden. När man har EDS så har man ett behov av att ändra sitt ställning offta. Dem sitter även på sina rullstolsdynor eftersom dem är  i ett slow rekovery material. Det gör att dem kan sitta lite längre stunder. Sen så har dem ett band i neopren material som dem kan sätta fast runt sig och stolen. Det gör att dem kan få stöd och slipper sitta och parera svängar och inbromsningar.

Vi tog färgan från Trelleborg över till Sassnitz och det var faktiskt skönt att göra det. För då fick vi vilat oss sträkt på benen och ätit mat. Den tar 4timmar över till Sassnitz vi kom framåt utan att vi behövde köra.

 På färgan  över till Tyskland.

Vädret var inte så roligt det regnade och blåste när vi kom dit med precis som hemma.
Vi bilade till Berlin där vi hade ett hotell som väntade på oss. Ganska centralt på gamla östtyska sidan. När vi kom fram så stod det många bilar parkerade på gatorna och alla hade ett grönt runt klistermärke i framrutan. Och det var Alicia som upptäkte det och frågade mig vad det var för något. Jag svarade att jag trodde det var ett boendeparkerings märke men Martin blev lite fundersam och börgade googla på vad det var förnågot. Det visade sig vara ett Umveldt zone. Dvs ett miljömärke som man skulle ha på bilen för att överhuvudtaget få köra in i Berlin.

 Jippi va glada vi var när vi fick reda på det! Det märket ska man ansöka om att få innan man kommer dit och det tar ca 14dagar att få. Men efter mycket letande på nätet så hittade Martin att man kunde köpa det hos tyskarnas bilprovning om man hade registreringsbevis med sig. Som tur var så hade Martin tagit med det.
Vi gick och la oss och vi var lite oroliga på hur detta skulle gå för att man riskerar att få bilen bort bogserad ut ur Berlin och böter.

 Pontus är trött och fnittrig.

 Vi tar lite dricka på restaurangen som ligger granne med hotellet. Luften var varm o skön.

 Men vi skulle ta oss dit och köpa det men det var 5km dit o vi chansade och tog bilen dit.

 På jakt efter ett klistermärke!

Väl där så gick det bra även om mannen inte kunde någon engelska. Lite tyska och teckenspråk så går det mesta.

 

 

Men halva dagen hade ju gått innan vi var klara med det och vi hade bestämt att vi skulle åka till ett av koncentrationslägren som finns. Och vi åkte till Sachsenhausen.
Väl där så häll regnade det. Inget kul när det regnar.

 entren

Vi fick en genomgång av en guide om hostorien runt Sachsenhausen och efter det gick dem andra i gruppen med guiden ut i hällregnet men vi valde att vänta inne tills det värsta hade gått över. Man blir väldigt blöt när man sitter i rullstol. Väl framme vi ingången så kom solen fram.

Här är ingången till Sachsenhausen och på grinden står det ARBEIT MACHT FRET. Arbete ger frihet.
Det var skrämmande att gå där och titta men också väldigt nyttigt.

Nä nu får jag ta och skriva mer om detta och vår semester en annan dag.
På återseende//Hanna