OM.....

Jag tänker på den familj som miste livet i en olycka med personbil och lastbil. Om man kunde välja vad man ska krocka med så är det ju inte lastbil som man vill krocka med. Och ännu värre är ju att dem åkte i en liten Fiat punto. Man har inte mycket att krocka med då. Fy stackars familj som finns kvar och ska gå vidare utan dem. Jag förstår hur dem kan känna sig, jag vet att livet är dyrbart. Att en dag så kan allt vara förändrat. Jag vet att det finns viktigare saker i livet än att jaga efter det senaste hela tiden. Shoppa kläder och prylar.
Jag vet hur fort allt kan ändra sig, för att jag förlorade min mamma när jag var 22. Hon var 52 och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Det har fått mig att uppskatta dem jag har kvar mer. Ibland kan jag känna att tiden som är kvar är för knapp. Min pappa är  70år nu och min tid med honom och med mina svärföräldrar är knapp.Jag försöker att umgås så mycket jag kan nu med dem för att jag vill det innan det är för sent. Men det tänker nog inte alla i släkten.   Den vuxna tiden som man har med föräldrarna är för kort kan jag känna ibland. Och när jag ser att allt fler skaffar sina barn sent i livet så blir ju deras vuxen tid med föräldrarna ännu kortare. Dem hinner ju precis växa upp och bli myndiga och sen så är det dags att sköta om sina föräldrar som är gamla. Jag tror inte att dem tänker så när dem får barn så  sent i livet.
Ja nu blev det ett långt inlägg det hade jag inte tänkt men så blev det nu//Hannan