Man bör inte anta att andra ska förstå hur man mår när man inte berättar. Särskilt när man bor en bra bit i från varandra så att man inte ses så ofta.
Det är lätt att man dömer utifrån fel fakta när man inte ser hela bilden. Man kan omöjligt förstå att någon mår dåligt när man får en bild av en blogg där man bara skriver hur skönt det är och vilken mat man äter mm, och det går inte att utläsa så mycket emellan raderna. När ska man förstå att personen ifråga mår dåligt? När kontakt tagits via mail och blogg men man bara får tystnad tillbaka? Efter flera försök till kontakt så skrevs det ett rakt och ärligt brev via mail och det tog hårt när det kom fram. Av olika anledningar så ville jag ha en reaktion och svar på ställda frågor och detta fick jag tillslut. Det brevet berättade en annan historia än den man har kunnat ana. Och jag hade inte skrivit ett så rakt brev om jag hade vetat det jag nu vet, men om man inte får något svar alls hur ska jag då kunna veta?
Den som fick det raka brevet kan inte se sig egen roll i att bristen på kommunikation utlöste det faktum att brevet skrevs. Det var bristen på info från partnern också som gjorde att man till slut tröttnade och skrev brevet. Under en lång tid så har man bara fått fragment av information och väldigt mycket kompakt tystnad. Och tänk om vi hade kommunicerat mera då hade det sparat mycket ilska och irritation. Från båda håll!
Så man kan ju se nu att det har varit just bristen på kommunikation som är orsaken till mycket missuppfattningar och elände.
Så kommunicera mera!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar